Mer möbler...

 

Denna lilla skönhet fick vi av vår gamla hyresvärd som vi hade när vi byggde vårt hus. Han tyckte att den stod ju bara i källaren och vi som har så "gammal" stil, så skulle den passa mycket bättre här. Och visst passar den fint utanför toaletten?! Det är ju dessutom ett gammalt toalettbord. Det ska igentligen vara lite fler hyllor i marmor. Men vi känner av lite hur det känns utan så får vi se lite senare. Tack snälla Lasse!!

Meningen är att det ska få stå i det stora badrummet senare med kanna och emaljfat. Fatet och kannan finns redan men det passar inte riktigt utanför badrummet så dom får komma på plats sen!

När jag var lite eller ja, från 10 år och uppåt så gjorde alltid jag och en gammal klasskompis sånna här fina korgar av lönnlöv. Vackra, ohållbara, men fin dekoration!! Och jag kommer fortfarande ihåg hur man gjorde!!

 Denna vackra bukett stod på bordet när jag kom hem från sjukhuset, vilken man! Tack snälla Jonas. Den är underbar.

Sist men absolut inte minst, min familj!! Det är så skönt att se Anton faktiskt visar att han tycker om henne nu! Ska bli intressant att höra vad förskolelärarna har att säga om honom på dagis nu när vi ska ha utvecklingssamtal. Fick en liten hint om att han är jobbig, svårt att lyssna och vill inte sluta leka när maten står på bordet. Men som förälder vill man ju alltid hitta en källa till problemet för det kan ju inte vara vår son som det är "fel" på. Måste ju vara någon annans "unge". Bäst att tagga ner och gå dit med en positiv inställning. =)Hur som helst så älskar jag min barn!! Kram på er.Ja just det, har påbörjat ett nytt projekt: Lapptäcke. Fast det har legat på vila i en kasse i snart 5 år. Så nu när jag kände för det är det bara att börja...... 

Så var det gjort

Så var det äntilgen avklarat. Ett litet kirurgiskt ingrepp. Vilken igentligen kan göras med lokalbedövning också. Men jag har insett vad det är som gör mig så orolig på sjukhus. Smärta!! Nu fick jag välja om jag ville bli sövd eller lokalbedövad. Så då blev det så klart sova.Vilken väntetid, kom in på operationsmottagningen vid 12 och 15 hade jag iallafall kommit till operationssalen. Men där var ytterligare lite väntan. Och så var det ju detta med mat! Ingen frukost och inget att dricka..... tur att jag amma så jag fick lite dropp. En underbar narkossköterska tog hand om mig och lugnade mig. Hon tittade mig rätt i ögonen och sa: jag ser att du är skitnervös, men det kommer å gå bra, vi tar hand om dig" och det gjorde dom verkligen. Tack.När jag låg där på sista anhalten innan jag skulle in på salen låg man och tittade på alla gröna människor så slog det mig att kollegerna måste verkligen lära känna varandras kroppspråk, för alla ser ju lika danna ut!Felstucken i armen och ett stort blåmärke som följd är väl alla komplikationer som jag har råkat ut för. Annart kund jag åka hem efter 2 timmar, skönt. Hemma blev det pizza! 

Lyckligt lottad

  

 Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som har fått så fina barn. En av varje! En buspojk och en blivande liten ögonfransblinkare ;)

Att man har fått äran att ta hand om två stycken liv som ska växa upp och förhoppningsvis bli två starka personligheter som vågar stå upp för sig själva och sin familj.

Att jag har fått en man som tillsammans med mig vill skapa vår familj vårt hem. Denna vackra villa som vi under ett par år, nästan från första dejten, har ritat på och närmat oss ett färdigställande. Även om hus aldrig blir klara.

Snart kan vi använda alla rum bara det stora badrummet upp kvar. Men under vinten så ska vi sakta men säker ta oss an det också. Lite då och lite då blir tillslut ett färdigt rum.

Det värsta av allt är ju att jag vill redan bygga ut, tvättstugan. Den är för liten inget får plats och så ska man försöka vårda våra kläder där också. Men när jag berättar detta få folk spader. Nu får ni allt lugna ner er. Men jag menar inte nu utan om så där 10 år när barnen kommer hem med alla aktivitetstillbehör... Ni för står nog vad jag menar eller hur?!?!

Igår satt vi hela familjen runt matbordet och mumsade på kräftor och det är så roligt att även Anton tycker om dessa krabater. Fast bara klorna. Vilket hans mamma tycker om!! Som då får alla stjärtarna.Mums.

Vår lilla Tuvalisa satt med i sin stol hela måltiden. Hon börjar även att bli lite nyfiken på det som står på bordet. Så snart kan vi nog börja lite smått med smakportioner. Känns lite mer kul denna gången. Fast så är det ju med allt som man har varit med om innan. Som att gifta sig. Satt och kollade på bilder härom dagen, och önskade att jag fick göra om det igen inte för att jag inte var nöjd, utan för att jag skulle vilja var mer närvarande! Men vi har ju lovat varnade evig kärlek. Så som 50 åringar kommer vi säkert att förnya våra löften på klipporna. Där man får känna friheten från havets storhet!

Idag tog vi upp båten, i sista stund! Men nu ligger den här på gården och ska få sin höstvård innan det är dax för nästa säsong. När vi stod där nere vid havet och jag blickade ut så sa jag till Jonas: Det spelar ingen roll om regnet öser ner på tvären eller och vågorna slår över piren, om dimman ligger tät eller en försommarmorgon då vattnet ligger bleke så är här lika vackert, och man blir lika tagen varje gång. Som om man tidigare inte sett denna plats.

Något ännu roligare var ju när jag slog upp första artikeln i Lantliv så handlade den om en författare som håller till just här i Vallersvik för att hitta skrivarlust och njuta av sommaren med familjen. Kul!!

 Om vi ska återgå till detta med att ta hand om varandra i ur och skur så har vi två pojkar som alltid ställer upp för varnadra. Det är fantastiskt att se detta redan vid 3 år. Gustaf och Anton tar hand om och skyddar varandra på dagis och hittar på mcyket bus ihop. Som här när vi satt och fikade på lekplatsen. Gustaf har ju till och med bestämmt att dessa två herrar så åka utomlands när dom blir större och att Gustafs föräldrar ska flytta tillbaka till Borås så att Grabbarna Grus kan bo under samma tag i fred!! Älskade barn!!

Dop och fågelmatning

 

 Nu har äntligen vår lilla fiiis blivit döpt. Bara det att fredagen innan hon skulle få vatten på huvudet fick jag panik och ringde till Jonas och sa att hon ska inte heta Tuva, hon ska heta Tuvalisa. Men du måste ju också vara med och bestämma, sa jag...

Jonas: jag hör ju på dig att du vill detta och det är ett väldigt sött namn!

Sen kom vi fram till alla fördelarna hon kommer ha med detta lååånga namn. Så bestämt, var det bara att ringa till prästen och tala om namnbytet, han skrattade och sa att självklart ska det kännas riktigt bra så¨jag tar bara och skriver om papprena!!

Så nu heter vår lilla tös:

Louise Tuvalisa Sally

 Morbror Conny fick lite mystid på lördagskvällen efter ett rally på Gekå´s och lite hemgjort pizza.

 Gudmor: Anneli Kling

Gudfar: Michael Magnusson

 Prästen, John Johansson, var mycket duktig på detta med barn. För vår lille vilding ville inte sitta stilla utan han for upp och ner runt altarringen och hängde ett tag över den. Hoppades bara att han skulle låta bli att krypa under Johns kåpa och leka titt ut. Tack och lov så slapp vi detta. Phuu

Akten i kyrkan avslutades med Lisa Nilssons Fem fingrar. Mycket vackert!

Efteråt blev det mat i Kulturhuset här i Vallersvik. God smörgåstårta och hemgjorda cupcakes...mums! Tack alla för fina presenter och er närvaro. Det betyder mycket för oss.

Måste ju bara få säga att klänningen jag har på mig har jag sytt ihop själv och är så nöjd med modellen. Hoppas jag ska hitta annat tyg och göra några till, en kort modell kanske.

 Igår kväll var här så vackert att jag och Anton slängde ihop en blåbärspaj och kaffe. Sen ringde vi till Marita och Therese och sa till att ni få komma och fika med oss vid havet nu. Och dom kom cyklandes. Lite bröd till fåglarna blev det också.

Så mysigt. När man står här kan jag inte riktigt förstå att jag har lyckan att få bo här!?!

Lite ensamtid med den stora killen är viktigt. Så lite mys i solnedgången behövs. Idag är det äntligen kör igen. Längtar varje gång, önskar att sångtiden skulle vara lite längre 1,5 timme går så vansinigt fort. Annars händer här inte så mycket, vi försöker komma fram till vilket rum vi ska fortsätta med. Jag vill bli färdig med våra garderober i vårt sovrum och Jonas vill givetvis bli klar med kontoret. Vi får väl singla slant eller så tar vi båda rummen samtidigt men börjar givetvis med sovrummet....tssss kvinnans list vet ni väl?! Många kramar 

Nu så...

Nu så har vi äntligen kommit fram till vad som är problemet med vår dator eller rättare sagt vårt modem. VI betalar ju för en viss hastighet med "pucken" orkar inte. Alltså har vi fått fel, där av problemet med att ladda upp bilder.Hoppas att mobilföretaget kan hjälpa oss snart, har så många saker jag vill visa er. Säktträffen är avklarad och det blev lyckat, som alltid med vår härliga släkt ;). Tyvärr så blev tipspromenaden i ösregn så dom vackra vyerna vi ville visa blev mest gråa, gråa och gråa. När vi satt och gjorde frågorna så sa Jonas: "gör nu riktigt svåra frågor för du har så smart släkt. Vilket visade sig inte vara riktigt sant. För ingen hade alla rätt!! Så man får nog ta det som om man lyckats ganska bra ändå.Nu händer det inte så mycket på huset längre, vi har bara passat på att njuta i soffan tillsammans hela familjen och det är inte så ofta längre.Tuvis sover bra om nätterna, vaknar bara för lite mat. Kan inte fatta att det är såååå mycket lättare med nummer två. Men samtidigt är det ju inte bara ett halvår av letande och undrande. Nu vet man ju så mycket mer. Jag älskar verkligen min barn!! Jonas har åkt in till jobbet för att äventyra spåren med nattarbete. Vilket innebär att han behöver sova i morgon. Då tänkte jag ta med mig barnen ner till Varberg för en mysdag. Behöver byta ett par byxor också. Funderar på om jag ska packa korgen eller om vi smiter in på ett mysigt fik, får se hur vi mår imorgon först. Sen ringde underbara Emma och sa att hon och Robert kommer och hälsar på oss i morgon och stannar över natten. Ska bli så kul!!Hoppas, hoppas att vädret vill vara med oss då, så vi kan ta oss en hutt i sjöboden. Och så ska vi få visa vår övervåning, jag tror Emma tror det är mycket finare än vad det igentligen är. Vi får se vad dom säger. Varje list kommer att synas.... Ska bara bli kul att få sitta ner och prata! Idag kom prästen på besök för att diskutera Tuvas dop. 3 psalmer hade jag redan tittat ut och dom va han nöjd med. Känna bra. Vi ville först ha vår präst som vigde oss med hon hade slutat och flyttat till Blekinge så vi fick en nyinflyttad älde präst som verkar vara så där lagom snurrig men ändå seriös i sitt arbete. Inga krussiduller med andra ord, så vi tror att detta kommer bli väldigt bra!Ett nytt projekt är påbörjat och snrt slutfört och det är en klänning som jag tänkte ha på dopet. Mönstret fick jag från mamma som hon sparat sedan 70-talet. Så fin enkel och otroligt lättsydd!! Hoppas att jag ska kunna lägga upp en bild snart!Bästa att ta hand om barnen, sköt om er allaKRAM  

Måste ju bara testa!!

Hej!! Det funkar ju att skriva från min lilla IPhone!!

Ärtsoppa

Då blev det lite tätare mellan inläggen. Måste ju bara få berätta att jag varit en riktig husmor och gjort en minst lika god ärtsoppa som min mamma kan göra. Men vi tog det på en tisdag istället....Inte alls så krångligt och bökigt som jag trodde att det skulle vara. Allt skötte sig självt. Nu börjar det närma sig helgen då hela tjocka släkten ska träffas på Kulturhuset för att leka äta och umgås. Ska bli jättekul, bara att vi känner nog båda två att det är så långt kvar tills man vill visa upp huset för dom. Bara att inse att vi hinner inte fixa allt som vi vill. Bara det är städat och rent så känns det nog bra tillslut tror jag. Hösten är verkligen här. På morgonen behöver man både vantar och mössor, men nu på dagen sitter jag och solar på altanen i klänning. Tokigt väder tycker jag allt. Igår fick jag och Tuva åkt till Ge Kå´s för att släppa loss shoppingen, men, jag skulle behöva åka dit idag oxå för det har ju blivit så vansiningt stort att man behöver första rundan till att titta vad som finns och andra runda till att lägga saker i korgen.... Jaja lite fick jag allt med mig hem ändå!Snart dax att hämta hem Lillemannen från dagis. Kram på er...