Lyckligt lottad

  

 Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som har fått så fina barn. En av varje! En buspojk och en blivande liten ögonfransblinkare ;)

Att man har fått äran att ta hand om två stycken liv som ska växa upp och förhoppningsvis bli två starka personligheter som vågar stå upp för sig själva och sin familj.

Att jag har fått en man som tillsammans med mig vill skapa vår familj vårt hem. Denna vackra villa som vi under ett par år, nästan från första dejten, har ritat på och närmat oss ett färdigställande. Även om hus aldrig blir klara.

Snart kan vi använda alla rum bara det stora badrummet upp kvar. Men under vinten så ska vi sakta men säker ta oss an det också. Lite då och lite då blir tillslut ett färdigt rum.

Det värsta av allt är ju att jag vill redan bygga ut, tvättstugan. Den är för liten inget får plats och så ska man försöka vårda våra kläder där också. Men när jag berättar detta få folk spader. Nu får ni allt lugna ner er. Men jag menar inte nu utan om så där 10 år när barnen kommer hem med alla aktivitetstillbehör... Ni för står nog vad jag menar eller hur?!?!

Igår satt vi hela familjen runt matbordet och mumsade på kräftor och det är så roligt att även Anton tycker om dessa krabater. Fast bara klorna. Vilket hans mamma tycker om!! Som då får alla stjärtarna.Mums.

Vår lilla Tuvalisa satt med i sin stol hela måltiden. Hon börjar även att bli lite nyfiken på det som står på bordet. Så snart kan vi nog börja lite smått med smakportioner. Känns lite mer kul denna gången. Fast så är det ju med allt som man har varit med om innan. Som att gifta sig. Satt och kollade på bilder härom dagen, och önskade att jag fick göra om det igen inte för att jag inte var nöjd, utan för att jag skulle vilja var mer närvarande! Men vi har ju lovat varnade evig kärlek. Så som 50 åringar kommer vi säkert att förnya våra löften på klipporna. Där man får känna friheten från havets storhet!

Idag tog vi upp båten, i sista stund! Men nu ligger den här på gården och ska få sin höstvård innan det är dax för nästa säsong. När vi stod där nere vid havet och jag blickade ut så sa jag till Jonas: Det spelar ingen roll om regnet öser ner på tvären eller och vågorna slår över piren, om dimman ligger tät eller en försommarmorgon då vattnet ligger bleke så är här lika vackert, och man blir lika tagen varje gång. Som om man tidigare inte sett denna plats.

Något ännu roligare var ju när jag slog upp första artikeln i Lantliv så handlade den om en författare som håller till just här i Vallersvik för att hitta skrivarlust och njuta av sommaren med familjen. Kul!!

 Om vi ska återgå till detta med att ta hand om varandra i ur och skur så har vi två pojkar som alltid ställer upp för varnadra. Det är fantastiskt att se detta redan vid 3 år. Gustaf och Anton tar hand om och skyddar varandra på dagis och hittar på mcyket bus ihop. Som här när vi satt och fikade på lekplatsen. Gustaf har ju till och med bestämmt att dessa två herrar så åka utomlands när dom blir större och att Gustafs föräldrar ska flytta tillbaka till Borås så att Grabbarna Grus kan bo under samma tag i fred!! Älskade barn!!